Nu var det dags igen. Flytten från byn!
En väldigt lämplig dag faktiskt. Regnet öste ner när vi sprang fram och tillbaka med väskor, kassar, dragspel, blommor, några uteblommor, tvättpåsar - pust! När vi var klara såg bilen ut som ett mindre tattarlass med grejer upp över öronen både fram och bak.
Som vanligt den här dan så summerar jag sommaren innan jag stiger upp. "Alla dom här dagarna", som dom säger i Ving-reklamen. Var har dom tagit vägen? Den gick så fort - Sommaren. Men den har varit fantastisk! Otroligt härligt väder, varmt i vattnet, varmt i luften även när det regnat, regnat har det gjort ibland men bara korta stunder. Vi har haft så mycket trevligt främmande och på Bygdegården har vi gjort så många roliga saker. Fantastiskt kul att få vara med i Promenad-teatern. Jag har träffat så många hemvändare och det är alltid lika trevligt. Vi har ätit surströmming och kräftor. Vi har grillat och druckit vin. Vi har plockat svamp och bär. Kan det bli bättre?
Trevligt har det varit att blogga även i sommar. Tack alla för era tips om hur jag ska bli av med myrorna, hur man gör med sorken, varför det inte växer i landet mm. Det är roligt höra att ni läser min blogg. Nu har vi faktiskt kommit fram till mitt sista inlägg för i år.
/Barbro som önskar eder alla en härlig höst, en lagom hård vinter, en ljuvlig vår och så småningom en ny härlig sommar
Söndag 28 aug
Vilken helg! Fantastiskt väder. Goda vänner kom på besök i höstsolens glans. Lunch i Lusthuset, en sväng till Flatmo där vi släpptes in fast dom stängt för 10 minuter sen. Köpte kanonfina kransar att hänga på ytterdörren (har spanat in min hela sommaren). Sen lingon- och blåbärsplockning. Och sen - faktiskt - tog vi ett dopp i sjön. Jättehärligt. God middag i Lusthuset ända tills det var så mörkt så vi inte såg kortleken längre.
/Barbro, som nu är på en snabbvisit i staaan
Fredag 26 aug
Nu är jag som bäst. När det gäller trädgårdsskötsel är det nu jag kommer mest till min rätt. Nu gäller det nämligen att sönda och härska. Jag går fram som en furie bland växter och buskar. River och sliter, kapar, slår sönder och slänger.
Igår var det dags för röjsågen igen. Det mesta mejades ner - tyckte jag. När jag fick tid att titta upp och kolla förödelsen = när bensinen tog slut, insåg jag att det var några missar här och där. Men så kom jag på att på alla skogshyggen ser det likadant ut - man har missat en tall här och en gran där. Skogsfolk vill säkert påstå att det är så det ska vara, frötallar osv. Men det tror jag inte ett dugg på. Nån har missat att kapa dom där träden. Jag menar det är ju lätt gjort när man är inne i jobbet så att säga.
Så det mesta i gräsväg är kapat. Gräslöken är verkligen kapad i små små bitar som ligger i min frys och väntar på att jag ska ta en nypa då och då och tänka på Övsjö. Landet har väl egentligen aldrig varit något att yvas över, men där stod faktiskt några sorgsna blåklintar som för länge sen tappat sin gröna färg och mest såg ut som att dom frös. Dom åkte direkt. Kvar är två rader med ringblommor. Plantorna har kommit upp ca 5 cm och inte en blomma i sikte. Blir alltså inga i år heller. Jag som tycker det är så fint med en bukett ringblommor på bordet. Får väl ge mig iväg på självplockning nånstans.
Svampar letar vi och hittar en del. Jättehärligt och gott. Blodriskor och smörsopp blev det igår. Vi nämns inte äta en enda utan förväller och fryser in.
Mellan varven har jag börjat flytta hem, dvs jag funderar på vad vi kan ta med oss första vändan som sker i nästa vecka. Sen blir det fler resor under hösten, men blommorna och tidningen åker hem igen då.
/Barbro som får främmande i helgen, har fredagsstädat och nu ska gå ut med svampkorgen igen = LYCKOST!
Måndag 22 aug
Känns som att det är bråttom nu. Mycket som ska hinnas med. Här har ni mitt 10-punktsprogram:
1. Kolla om lingonen är klara
2. Varför finns det ingen svamp? Måste gå en vända till
3. Flytta om i rabatterna. Vad ska flyttas och vart?
4. Klippa ner gräslöken och frysa in
5. Smygbörja stänga lite, ta bort, ta hem och tvätta lakan ur vissa sängar som inte kommer
att bli lagda i mer i år
6. Äta ur frysen
7. Grilla fler gånger
8. Äta surströmming, har bara ätit en gång
9. Köra trimmern där det ser flurigt ut, bara så att det blir roligare att räfsa nästa år
10.Spela dragspel ute på broa så många dagar som möjligt
/Barbro som börjar ana hösten
Söndag 21 aug
Nu har jag lämnat Övsjö-basen för ett tag. Gjort en liten tripp först till Åre med svamp-plockning och äventyrsbad tillsammans med barn och barnbarn. Hem till stan och packade om för att sen åka långt norrut, ända till Rossön. Ja man kan knappt tro det, men det finns faktiskt väldigt vackra platser utanför Övsjö med omnejd också. Håcksjöforsarna runt Rossön var vackra att se på, golfbanan gick bra att spela på och dom vi hälsade på var jättetrevliga. Några härliga dagar alltså.
Hemma i stan igen och känner snaran dras åt. Snart ska jag flytta hem. Inget fel i det, men just nu är här ingen trivsam plats att vara på. Inga blommor, ostädat, ja lite ogästvänligt skulle man kunna säga. Jag går omkring som en osalig ande och vet inte riktigt vad jag ska ta mej till. Ovant är det.
Nåja, snart är det ingen återvändo. Och det blir bra det också när jag väl är hemma igen. Men i morgon bär det iväg österut och sen blir det några veckor till innan flytten från byn börjar.
/Barbro som tänker vänta med all städning här hemma så länge som möjligt
Onsdag 17 aug
Ibland är jag lite sen när det gäller att fånga nyheter på inredningssidan. Just som jag snart har gjort alla mina rum i alla mina hem ljusare, så ska allting vara mörkt och murrigt. Jag hinner inte med! Jag är fortfarande inne på att allt ska vara vitt. Nu var det ett trätak i Övsjö som jag länge tyckt var så mörkt och trist. Är säker på att hela rummet skulle få sig ett lyft om taket blev vitt. Länge har jag pratat med min man om saken. Länge har han bemött mina kommentarer och frågor med en talande tystnad.
Nu har det inte hänt något här på en hel dag så i morse drog jag upp målningen igen. Färg finns sen vi målade om i stan så det är egentligen bara att sätta igång. "Jag fixar det", sa jag glatt i sängen på morgonen. Full av energi rusade jag upp, tog in en pall och började sprätta målarburken.
"Tänkte du inte täcka?" "Nja, jag skvätter väl inte så mycket." Men OK då jag har ju några gamla lakan så jag hängde dom över soffkanten och sen satte jag igång. Jag tycker det är onödigt att planera genom att lyfta bort vissa möbler, jag skuffar undan dom eftersom. Fast mattan kunde jag förstås ha tagit bort! Fy 17 va jobbigt det var! Att stå så där uppåtvänd med huvudet. Det var väl ingen direkt överraskning att varje bräda hade tre sidor, men himlars va lätt att missa färg på minst en av dom.
Min man var inne i 30 minuter, sen höll han sig utomhus. Antagligen för att han inte ville se eländet. Men jag målade och målade. Och fult blev det. Rosigt och genomskinligt och på vissa ställen ingen färg alls. Kommer inte att erkänna för en enda människa att jag målat taket. Om någon frågar så säger jag bara att det är grundmålat så länge och att jag ska ta itu med "rätta" målningen snart. Och det är inte helt igenom lögn heller, jag blir tvungen att måla en gång till - nån gång.
Ljusare? Ja om det hade blivit helt vitt överallt hade det säkerligen blivit väldigt ljust. Nu vet jag inte så noga. Men det var väl bra att färgen blev använd?
/Barbro som har ont i armen och nacken
Tisdag 16 aug
Mina mobiltelefons-, och bredbandsuppkopplingsproblem torde vara kända för alla vid det här laget. Igår satt jag här på Bygdegården (elen är inte påkopplad kan jag berätta) i 48 minuter och blåstirrade på min ”bredbandssticka” som oupphörligen blinkade grönt vitt grönt vitt hela tiden. För att man ska ha täckning ska det vara ett fast blått sken. Man kan bli tokig på sånt.
Förutom annalkande blåskatarr har jag idag samlat mig och lekt Arga Leken med både Telia och Bräcke kommun. Grrrr, jag fick ge mig ganska snart och försöka ta till mej att vi bor i en glesbygd, att Telia inte längre har kravet på sig att alla i Sverige ska ha tillgång till telefon och bredband och att det därmed beror på folkmängd, behov och så vidare om man ska bygga ut nätet. Kommunen säger att de känner till problemet med att vissa byar inte har täckning och att de försöker få de olika operatörerna att samarbeta. De hänvisade till att Post- och Telestyrelsen nu vill ha in synpunkter från allmänheten eftersom Telia på många håll har lagt ner sitt fasta nät och där det minst sagt fungerat dåligt med de alternativa tekniska lösningarna som Telia erbjuder; extra antenn mm.
Om jag kunde komma in på nätet ska jag gladeligen skriva till PTS och klaga. Men nån gång kommer jag väl in och då … Samtidigt uppmanar jag alla andra att skriva och berätta att Telias mobila nät inte fungerar på Västerövsjö och kanske även på andra ställen.
/Barbro som inte ger upp utan packar ihop sin dator, startar bilen, kör till Bygdegården och hoppas på blått.Söndag 14 aug
Igår hade vi fest. Alla vi som var med i Promenadteatern. En stor skara underbara, roliga, kreativa, scenframträdsälskande personer, ungdomar och äldre i en salig blandning. Kan det bli annat än roligt? Vi berättade historier, spelade och sjöng, tävlade, skapade Teater á la Quick, åt en god gryta. Ja det var verkligen en fullträff till kväll.
Jag har med mycket bestämda ordalag tvingat och hotat Markus att jag vill vara med även nästa år om det blir något. Om han försöker hindra mej kommer jag att hänvisa till barnvaktsutryckningar i hans yngsta år, alla julklappar och presenter jag bringat honom samt att jag faktiskt är hans enda moster. Vad skulle kunna få honom att utesluta mej? Jag bara undrar?
/Barbro, som är glad och tacksam för ännu en säsong i teaterbranschen
Lördag den 13 aug
Barn och barnbarn har varit hemma några dagar. Allt blir annorlunda då. Och mycket mycket roligare. Det springer barn och skriker runt knutarna, det pangar från en leksakspistol, någon dansar som en liten älva på gräsmattan. Jag får spela kort så mycket jag vill. Yyesss…Men när jag skulle berätta vad syrran och jag tyckte var skitkul när vi var små, då hängde ingen med. Vi tyckte nämligen att det var höjden av rolighet när en av oss låg på en soffa, den andra stod bakom och tittade på när den som låg pratade så att det blev UPPOCHNER. Vi skrattade så vi kiknade. Minns också Humle och Dumle i skafferiet på TVn, det var ju samma sak fast dom hade ritat dit ögon och målat läpparna.
När bägge barnen tittade förundrat och lite skamset på mej fattade jag att jag är hopplöst UTE.
/Barbro, en mormorOnsdag 10 augusti
Säga vad man vill, men jag är kreativ när det gäller – och snabb. Hittade en gammal fin bomullsduk i blått och vitt. Avlång, har haft den på köksbordet. Den passar inte nu när mitt kök är ”milt lindblomsgrönt” (egen definition, det stod inte så på burken).
Sagt och gjort, jag fick en idé, sprang ut till Lusthuset, la duken på det runda bordet, klippte runt om så att duken blev rund. Det räckte till en liten löpare att ha på mitt ”side-bord” också och en liten fyrkant på ett annat litet bord där kastrullerna får stå när vi ska "äta ute". Fålla? Inte då, den får ligga där ett tag så får jag se om den fransar sig jättemycket när jag tvättar den. Annars blir den ofållad. Tänk va mycket onödigt man gjort i sin dar. Anta att den inte fransar sig – då är fållning totalt onödig.
/Barbro "Fort men fel" Lindström
Måndag 8 augusti
Fast kanske ändå. Jag har lyckats med något i sommar i alla fall. Härom dan tvärstannade jag när jag passerade min lilla skogsodling. Minsann om där inte kommer lingon i alla fall. Det blir nog inte många liter, men ändå. Om några år är jag självförsörjande.
För övrigt har vi världens skådespel alldeles inpå knuten. Fyra tornsvalor har fötts på vår tomt. De har sitt bo under förrådstaket och om man smyger dit så ser man att dom sitter där och tittar ut. Det ser rätt trångt ut för dom. Rätt som det är gör dom en liten flygtur, ganska vingligt men tur för oss. En landade idag på Jans axel och när jag tittade ut genom köksfönstret så satt det en liten rackare på spröjsen och höll sig fast med näbbar och klor (äntligen passade det uttrycket!) Dom gör sina små flygningar och under tiden låter de pip pip, pip pip. Nu är vi bara rädda att Stora Stygga Skatan ska ta dom, hon går där och lurar.
/Barbro, som kanske håller på att bli fågelvän också
Söndag 7 augusti
Va fort det gick. Känslan av höst och annalkande kyla och mörker. Ena dan satt man där i solstolen och svettades och sen låg man under en filt vid brasan. Det är snabba kast. Men så fort går det väl inte, att byta årstid menar jag? Investerade i en ny bikini för 2 veckor sen och den vill jag ju hinna använda lite mer eftersom den var så dyr. (Hade bestämt att jag alllldrig mer skulle bära detta plagg = för tjock, för stora bröst och framför allt för gammal, MEN det har ju varit så himla varmt och det är ju härligt att vara så bar som möjligt).
Annars är jag som vanligt, dvs hopplös. Jag fullföljer inte ett enda projekt. Springer bara hit och dit och rotar lite. Blåbären t ex. Hur svårt ska det vara att fylla en glasslåda med bär? Jag tassar ut i skogen en halvtimme åt gången, får åt mej ett par deciliter och sen går jag hem. Glad och nöjd över dagens värv. Jag kunde väl plocka klart när jag ändå är där?
Myrprojektet är inte heller riktigt klart. Jag har lyckats flytta deras värsta allfartsled från min altan till bakom dass men det finns en liten koloni vid förrådet som jag skulle behöva informera om avhysning. Sorkens framfart har inte märkts på länge så den sista tagetesen står kvar och vippar, tunn och liten i ensamt majestät. Kanske har Herr Sork flyttat till annan tomt där han får mer utmanande och näringsriktigt intag, hos oss är det tunt.
I mitt lilla land står några ledsna blåklintar och svajar. Var är ringblommor, sommarblomster, sallad och dill kan man undra? Och framför allt, varför har jag inte undrat över det förrän nu? Det beror inte på att det är orensat, det finns faktiskt inte ett enda ogräs heller. Mystiskt!
/Barbro som konstaterar att hon är rastlös, okunnig, flaxig, okoncentrerad och lat
Fredag 5 augusti
En regnig och grå dag blev det. Inte mej emot. Nu kunde jag slöa och slappa och inte behöva ha ett dugg dåligt samvete för det. Som vanligt ägnar jag mig åt alla mina hobbisar, den ena före och den andra efter.
Började med dragspel, spelet har varit inne på lagning sen en knapp envisats med att fastna hela tiden när jag spelar. Ett tag tyckte jag det var bra att skylla på den när jag tkom av mig och tappade flytet, men i längden blev det rätt írriterande. Fick tag i en man i Bispgården som kunde fixa. Fick lite tips från dragspelande Boris Nordvall om hur man kan basa på ett betydligt roligare sätt än mitt "bompabompa" på två basar. Så nu när jag ska tillämpa hans spelsätt så fungerar absolut ingenting. Jag fastnar hela tiden!!! Men det gäller att inte ge upp, övning ger färdighet sägs det ju.
Bäst som jag lessnar på dragspelet så kastar jag mej över stickningen. Just nu är det sockar som gäller. Har frågat alla i min närhet om dom verkligen inte behöver några strumpor, nu när jag tycker det är så kul att sticka såna och nu när jag kan hälen så bra. Men icke, alla säger "jag är ingen strumpmänniska jag!" "Bah", säger jag. "Då kan du väl bli en då". Men icke. Fast nu har ett barnbarn förbarmat sig och sagt sig vilja ha ett par strumpor i olika rosa färger. Jag startar självfallet direkt. En är färdig och den andra är så att säga uppkastad.
Ja och så var det ju korsordet också. Det hanns också med medan regnet studsade mot rutan. Sen var det dags att göra sig presentabel och gå bort på byn och äta middag.
/Barbro som haft en härlig dag
Torsdag 4 aug
Vaknar med tungt huvud, vilket inte som man kan tro berodde på gårdagen. Det var tryckande värme och åska i luften och åska blev det. Samt regn. En häftig skur som smattrade så himla härligt på plåttaket så jag var tvungen att lägga mej och sova en stund.
/Barbro, som passar på att än en gång ha en lat dag
Onsdag 3 aug
Nytt "främmande" av en svägerska. Same procedure as yesterday, dvs god lunch och ett långt dopp i böljan den blå. På kvällen kräftor och sen spelade vi kort i Lusthuset ända tills mörkret satte stopp för allt spel och dobbel.
/Barbro, som visserligen har dåligt minne men ändå tycks komma ihåg att hon vann allting!!!
Måndag 1 aug
Gästerna kommer, gästerna går. Goda vänner på besök söndag-måndag. Underbart väder, som vanligt får man ju säga, en härlig lunch och sen en lång badeftermiddag vid stranden. Vattnet är fantastiskt, lent och skönt och varrmmmmmt. Man kan ligga i och plaska hur länge som helst. Vad är väl Mallorca mot ett stilla dopp i Övsjöns klara vatten.
/Barbro, som njuter av den östjämtska sommaren
Lördag 29 juli
En dag i en drönares liv:
1)Sover till omkring 0830-0845 eftersom jag varit uppe halva natten och läst, löst korsord eller ätit flingor och mjölk!!! (inte bra!)
2) Just idag tog jag en rask (!!) promenad bort till "Furste-vägen". Onödigt att ta ut sig första dan, jag kommer ju att vandra hädanefter varje morgon och såklart utöka stegantal och längd successivt.
3) Frukost på broa. Läser ÖP.
4) Hasar in med disken och diskar i snabb följd två tallrikar, två smörknivar, en osthyvel och två kaffekoppar. Går galant.
5) Hm, vad göra nu? Ja det finns ju blåbär i skogen. Lite håglöst tar jag en hink, modell mindre, och går de få stegen utanför hagan, sjunker ihop i en blåbärstuva och plockar ganska oinspirerat. Visst är det trist att plocka blåbär?
6) Eftersom det är så nära hem så blir det lätt så att jag ledsnar lite för fort. Ett par tre deciliter är inte mycket att skryta med. Men jag har kommit på knepet. Jag har en glasslåda och den fyller jag på eftersom så snart jag har varit ute en sväng. Helt plötsligt (eller kanske inte ändå) är den full. Hoppas det blir innan blåbärssäsongen är slut.
7) Nu är goda råd dyra. Klockan är bara 12 och jag har en hel dag framför mej. Jag packar en korg med bok, kaffe, kex, en frukt, handduk och sticker ner till stranden. Sen ligger jag där tills ryggen värker och bägge baddräkterna är blöta.
8) Hem igen. Avnjuter middag och kryper in framför TV:n vid 1930-tiden.
/Barbro, som inte har några som helst problem med att få dagarna att gå utan att till synes göra ett skvatt
Fredag 28 juli
Till stan och frissan. Skönt. Jag lämnar in mej med jämna mellanrum för att sätta lite färg på tillvaron + att jag har med mej massor av tvätt. Så nu kör jag tvättmaskinen för fulla muggar samtidigt som jag uppdaterar på hemsidan. Det är otroligt skönt att allt flyter så bra och fort här hemma. När jag surfar på Bygdegården så tar det en ohygglig tid att få något gjort. Och jag har ju som bekant väldigt bråttom jämt!!
/Barbro, som har så himla gott om tid men blir stressad när datorn står och "mal"
Onsdag 27 juli
Vädret är verkligen otroligt denna sommar. Även idag en strålande dag. Vi tillbringar flera timmar nere vid stranden, letar fiskyngel, fikar och framför allt badar - i flera kvartar i sträck. Och benen känns inte som ispinnar. Man kan stå och gå i vattnet hur länge som helst.
/Barbro, som likt Måns Zelmerlöv envist påstår att det här är nog den bästa sommaren
Tisdag 26 juli
Barn och barnbarn på besök. Himla kul. Då får man chans att visa sig på styva linan när det gäller att spela boule, kubb eller strandtennis - i några minuter. Sen blir dom värre direkt. Och inte bryr dom sig om att man försöker skylla på tillfälliga svackor, ont i händerna eller att det känns konstigt "jag brukar ju vara så bra på det här". Dom sågar en direkt och säger "jag är bättre än du mormor". Så rätt så rätt. Men väldigt roligt är det.
/Barbro, som försöker hinna vara i köket, i baljan (disk-), på gräset, i badet, i blåbärsskogen - samtidigt
Söndag 24 juli
Nu är det rena rama Naturrutan hemma hos mej. Varje morgon sitter jag alldeles tyst och stilla på altan och låter mig underhållas av en massa söta små sädesärleungar som provar sina vingar på min gräsmatta. Mamman är i närheten och tittar till samt visar på ätbara små saker som gömmer sig i gräset. Härligt, hoppas dom hittar många goda myggor till frukost, lunch och midag.
Ibland kommer Stora Stygga Skatan. Då blir det ett herrans liv, föräldrarna flyger som tokiga runt runt och upp ner för att försöka jaga bort hotet.
/Barbro, som nu gillar både fåglar (vissa) och hundar
Lördag 23 juli
Efter en hel dag på Bygdegården, först fika mellan 11-15 och sen Quiz från 19 var jag ganska mör på fredan. Trött i bena. Quiz-en blev en mycket lyckad tillställning. Hela 13 lag deltog och svarade på frågor. Alla var djupt engagerade och diskussionens vågor gick höga vid varje bord, samtidigt som man inte ville att grannen skulle höra vad man kommit fram till. Här var folk från Stugun, Storåsen, Västede och så förstås Västerövsjö där de flesta gårdar var representerade. En rolig kväll.
Så fredan fick bli en lat dag i solstolen med en bra bok.
/Barbro, som har det bra
Torsdag 21 juliIgår hade jag tjejkväll, ja vi kallar det fortfarande så fast jag håller med på att det är lite smålöjligt. Britt-Marie, Ann-Christin, Sylvia och jag försöker träffas en gång per år för att sondera läget hos varandra. Samtalen har under åren växlat från killar, till familj, till barn, till jobb och nu verkar det ha växlat in på sjukdomar, befintliga och "o-" sådana. Vi kom i alla fall fram till att vi nog är ganska pigga alla fyra. De små irriterande felen vi bär på är försumbara. Åtminstone kom vi fram till det efter fyra timmars samtal.
Idag är jag och min man stugvärdar på Bygdegården. Här ska serveras våfflor och kaffe, säljas lotter, visas konst. Jag var laddad till max när jag sprintade in här kl 1045 i morse. Hittills har vi haft två gäster så blir det inte värre så lär vi klara oss galant.
Bra egentligen, för nu kan jag sitta och finslipa detaljerna på de stundtals smått djävulska frågor som jag knåpat ihop till kvällens Quiz. 13 lag är anmälda så det lär bli en rolig kväll.
/Barbro, som inte tänker fråga var Kalle Jularbo kommer ifrån = för lätt
Måndag 18 juli
Är man djurvän ifall man bara gillar hundar? Isåfall är jag ingen djurvän. Nåja, jag kan väl gilla några fler djur men några raser vill jag helst utrota omedelbart. Mitt krig mot myrorna är vida känt och nu har jag startat ett nytt. Ett mot sorken.
I rabatten utanför lusthuset har jag satt fina tagetes. Nu har jag gått förbi flera gånger och noterat att antalet minskar drastiskt för varje dag. Igår stod där en ensam liten blomma och slokade, hon såg rädd ut. Då fick jag höra att nån sett en sork som smet ut under lusthuset. Bor den där? Bor alla djur under våra hus? Sist var det myrorna... Hur ser en sork ut undrar jag? hur stor kan dom vara? hur tar man död på dom? räcker det med råttfälla? är dom bara ute på natten?
Under tiden medan jag funderar har jag fattat posto på altanen mitt emot bara för att jag ska se hur han ser ut, bedöma storleken och därefter välja vapenslag.
/Barbro, för "bevara tagetesen"
Lördag 16 juli
I torsdags var det Allsång, den här gången utan min medverkan. Det kändes ovant men riktigt roligt att få vara publik. Andra år har det varit lite pirrigt att dra lasset, men så klart fantastiskt härligt att få stå längst fram och larva sej en hel kväll. Nu fick vi perfekt underhållning av några män från Ramsele. Efteråt kom jänta åt en Lasse från Ånge till oss tillsammans med två kompisar så vi satt och berättade historier till frampå småtimmarna.
Fredag var det handlingens dag igen. Drog till Hammarstrand där det till min stora förvåning var Marknad. Jag saknar tydligen all information om sånt som rör sig utanför Västerövsjö… svagt! Men då hade jag ju tur för det var kul att lulla runt där och titta på alla stånd, äta en kolbulle och sen försöka kryssa sej in på affärn och uträtta det verkliga ärendet.
På kvällen kom en förkyld dotter hem, så nu är det lugna gatan tills hon återhämtat sig.
/Barbro, som verkligen inte har nåt särskilt att berätta idag.
Torsdag 14 juliJodå, vi Zumbar på. Idag andra gången. Nu hade Långnäs-brudarna skaffat fram både projektor och duk så nu kunde vi tyvärr både se och höra rörelserna och musiken. Kunde alltså inte skylla på det när jag inte hängde med.
Har förstått att reaktionsförmågan blir sämre vid ökad ålder. Men på allt? Och så snabbt? Jag hinner inte med att flytta fötterna i sambatakt.!! Innebär det här att jag inte, om jag mot förmodan "kommer så till", skulle hinna göra stegen om jag t ex skulle dansa hambo? Det vore ju för hemskt, men å andra sidan lär jag knappast dansa hambo särskilt ofta hädanefter.
Funderar på att ta mej på en dans nån kväll. Ifjol var jag till Hällesjö. Fel kväll! Det är alltid fel kväll får jag höra efteråt. Den här kvällen var det tydligen dansmaffiakväll. En ändlös rad av unga människor där tjejerna var iklädda korta kjolar och ballerinaskor, buggade sej runt dansgolvet som i en danstävling. Alla var liksom av samma sort och kunde samma steg. När jag buggade som värst då var alla stilar representerade och vi bufflade oss in mellan andra dansande par eller höll till i hörnen. Dom här dansade disciplinerade efter varandra som på en uppvisning. Tjusigt, men inte för den som inte ingår i danstruppen. Och ballerinaskor … det tycker jag är fusk. Ingen konst att dansa då, nej en liten klack ska man väl ha om man går på dans.
/Barbro, som långsamt tvingas inse att hon för det mesta är ”ute”
Onsdag den 13 juliSå klart skulle jag lägga mej i ett samtal på Vernissagen? Samtalet handlade om att dansa Zumba. Helt plötsligt hördes jag vitt och brett skryta om att det hade jag minsann kört hela vintern och att det var sååå kul och nyttigt. Någon tyckte att vi kunde köra det här och att det vore kul att prova på. Jag höll med av hjärtans lust.
Igårkväll kom norska Agneta förbi. Hon och syrran Eivor var på gång och tänkte köra ett pass i morgon (läs idag) för den som var intresserad. "Och DU kommer väl?" sa hon och tittade uppfordrande på mej.
VAD SKULLE JAG SÄGA!!
Knappast läge att berätta att jag kört min skiva några gånger då och då, att jag tycker det är skitjobbigt och att klockan nio är alldeles för tidigt för mej?? Nej då, jag svarade med ett lamt
"Jag kommer!"
Så nu vet jag vad jag ska göra tre dagar i veckan klockan nio...
/Barbro, som ibland låter orden gå en omväg om hjärnan
Tisdag den 12 juli
Knappt hade vi blivit klara med Promenadteatern så var det nästa evenemang. Igår var det Vernissage på Bygdegården. Många konstnärer, många tavlor och mycket folk. Det blir tydligen fler och fler konstnärer varje år.
Idag har vi svåger och svägerska på besök. Då gäller det att hitta på nåt att göra. Mulet och lite kallt så lunch nere på stranden gick bort, en tur till Flatmo är obligatorisk och nu sitter vi på Bygdegården och smaskar på kaffe och våfflor. Mums...
Sen blir det grillning och middag ute i Lusthuset. Känns skönt att ha en ledig kväll i hemmets lugna vrå.
/Barbro, som är lite trött efter alla engagemang förra veckan
Lördg 9 juli
Kan ingen komma hem till mej och berätta vad vi ska äta!! Varje dag står jag som en fågelholk och kommer inte på något, nån gång. Det enda som kommer för mig är grilla och sallad. Vi har ätit sallad så bladen sprutar ur öronen. Och det kan bli för mycket av lufttorkad skinka också trots att det är en favorit. Grilla är ju gott men det kan man inte göra varje dag. Köttfärs känns för vintrigt, korv likaså. Kyckling förstås men hur? Gratäng i ugnen, men då ska det väl vara kallt ute?
Jag försöker förstås få stöd av den andra femtioprocentaren i hushållet. Häromdan frågade jag: "Ska vi äta matjesill och potatis eller aubergine i tomatsås till middag?" "Det blir bra", blev svaret!!!
/Barbro, som felaktigt låter er tro att hon kanske får i sig för lite mat och därmed lättat
Fredag den 8 juli
Det går bra. Det går faktiskt jättebra. Publiken är överväldigade, de skrattar på rätt (och ibland till vår förvåning på fel) ställen. Efteråt är de glada och nöjda när de kommer till Bygdegården för att avnjuta sin enkla måltid.
Alla skådespelarna samlas på Bygdegården för att visa upp sig, tacka publiken och få applåder. Samt att hjälpa till med restaurangverksamheten. I köket är det en febril verksamhet för att få allt klart. Det ska värmas bröd, läggas upp skinka, köttbullar, sallader, grönsaker och ost på varje tallrik. Det ska bäras ut dricka, kokas kaffe, tändas ljus.
När alla gått hem och allt är diskat och klart är man ganska mör ska jag säga. Stegen är något tyngre på hemvägen till Narasjön. Och det är jättesvårt att somna, man är helt uppfylld av allt som hänt + att det småvärker i benen av allt spring.
/Barbro, som ändå somnar med ett lyckligt leende på läpparna
Onsdag den 6 juli
En dag i en skådespelares liv:
Ligger och drar mej länge i sängen. I otaliga reportage har jag läst hur skådespelarna, som spelar teater till sena natten, ofta sover bort hela dagarna. Jag ligger bara till halv nio ungefär. Hasar mig ut och äter frukost. Sen börjar malandet.
Jag kör mina egna 23 repliker om och om igen. Eftersom jag har så gott om tid så tar jag de andras också medan jag ändå håller på. Mycket tid går åt till att fundera hur jag ska hinna klämma in lunch och middag så att jag i god tid hinner infinna mej på Bygdegården för att förbereda den ”enkla måltid” som publiken ska bjudas på efter föreställningen. Enkla och enkla, det kan ju tyckas så men det är en hel del som ska fixas när ca 40 personer ska ha i sig något. Jag avstår från detaljer.
En timme innan det är dags att infinna sig börjar jag klä på mej och sminka mej lite. Som sagt, det är inte mycket smink som går åt, jag lägger lite mörkbrun ögonskugga på kinderna så att dom blir ännu fläckigare än vad dom redan är, drar åt kluten på huvudet, tar på kläderna som stinker av rök (jag eldar en liten näverbit bara så att man ska känna röklukten), drar på mej tjockstrumpan och gummistövlarna och sätter mej och väntar …. Och väntar… och väntar. Snacka om att vara fälfys.
/Barbro, som börjar gilla det här livet
Tisdag 5 juli
Vad ska man göra när nerverna sitter utanpå kroppen? Idag är det premiär på Promenad-teatern och det känns verkligen pirrigt just nu så här 6 timmar innan föreställningen. Som tur är har jag många uppdrag och händelser att ta itu med innan dess.
Klockan två ska jag duscha och tvätta håret (viktigt när man har klut...). Klockan tre ska jag äta middag (likt idrottsmän är det viktigt att ha något i magen inför en viktig händelse, fast jag tror inte jag tar kolhydrater..). Klockan fyra ska jag + á Berit från Brännan vara på Bygdegården för att förbereda den enkla måltid som publiken ska få smaska på när dom promenerat klart. Klockan halv sju är det samling och klockan sju beger sig häst- och traktorekipagen iväg längs landsvägen för att sedan hamna på första scenen ute i skogen. Jag är på tredje stället...
Frågorna hopar sig: kommer jag ihåg mina repliker? får jag igång elden? kommer dom andra ihåg sina repliker? skrattar publiken? hör dom vad vi säger? har dom med sig myggolja? (fast just det kanske inte jag behöver oroa mig för?)
En annan sak som är tur; jag behöver inte tillbringa timmar i sminklogen. Jag ska vara helt naturlig enligt regissören Marcus, dvs jag är en gammal käring och ska se ut som en sån också. Fast lite synd är det ju, man hade ju tyckt att det varit roligt att få bli lite extra stajlad.. men det blir väl en annan gång när jag blir upptäckt av andra, mer internationellt siktande teaterskapare.
/Barbro (alias Greta), som nu klockan tretton går hem och drar nåt gammalt över sig så länge
Måndag 4 juli
I´m back. Efter en härlig, intensiv, rolig, mycket solig och trevlig vecka i storstan med barn och barnbarn är jag nu tillbaka på Narasjön.
Allt är sig likt, gräset det växer och blommorna gror. Det var bara att sätta igång med värsta slåtterarbetet. Igår gick jag fram som en ångvält bland utblommade blader och växter. Rätt som det är när jag kör röjsågen på högvarv så ser jag en fin liten blomma, tänker "kanske är det där nåt som borde vara kvar", men sågen den går som sagt på högvarv och är svår att stoppa. När jag är klar och äntligen tittar upp ser jag framför mig ett månliknande landskap där endast några enstaka strån sticker upp. Inget att göra åt, det växer väl till sig får jag tänka.
Roligt värre var det när syrran hade releaseparty på sin nyutkomna bok. Den handlar om livet i en by i Norrlands inland och erbjuder både intriger, romantik och spänning. Återkommer om innehållet när jag fått tag i mitt exemplar, just nu vägrar min man släppa det.
JAG ÄR JÄTTESTOLT ÖVER DEJ, MIN ALLRA KÄRASTE SYSTER!
Boken kommer att finnas till försäljning på Bygdegården i sommar.
/Barbro, som idag ska till stan och tvätta
Tisdag 21 juni
Trist att klaga på vädret, men nog skulle man väl vilja gå i shorts utan att benen ser ut som knottrorna på en plockad höna?
Ute är allt rent och snyggt, gräset är klippt, runt buskarna ser det prydligt ut och runt hela vår fina gammaldags hage syns inte ett uppstående grässtrå varken innan- eller utanför.
Så idag blir det inre verksamhet. Här ska dammsugas och torkas. I midsommar åker jag nämligen till Stockholm för att fira med barn och barnbarn. Sen blir jag kvar på en veckas jobb. "Ska jobba i Stockholm till veckan ...", låter nåt det. Man behöver ju inte berätta allt alltid, men faktum är att vi ska vara barnvakter medan föräldrarna arbetar och tjänar pengar.
Roligt för dom, och får man väl tänka, även roligt för oss. Det behövs mycket pengar framöver när man ska in på äldreboendet. Skulle tro att vi har fler krav än de som hyr in sig nu.
Det innebär uppehåll på denna Blogg, eftersom den är menad att skildra livet på Narasjön och det blir svårt att ljuga ihop så mycket på en vecka. Vi hörs i början av juli. Då blir det livat på Västerövsjö, den 5 juli startar ju Promenadteatern, där jag spelar en vild, ung och vacker fäbodstinta!!!! Hoppas vi ses då!
/Barbro som tillönskar alla glada bloggläsare en riktigt trevlig Midsommar!
Måndag 20 juni
Nu är det avklarat. Sommarens bragd på städsidan. Alla fönsterrutor i Lusthuset är putsade. 196 st små fyrkantiga saker som är ganska omöjliga att få till. Det är alla hörnen som ställer till det.
Det ser så blankt och fint ut när jag tittar på huset från sidan. Jag försöker att inte inte tänka på att det kan bli lika i år som tidigare. Att jag sitter där inne en vacker solskensdag och upptäcker att rutorna trots timmars släp ser för jäkliga ut. Då brukar jag skynda mej och säga "Ja snart ska man ta och putsa fönstren här inne också ..."
/Barbro som gärna ett tag till lever i villfarelsen att fönstren just i år har blivit högblanka
Söndag 19 juni
Det är ganska trist att klippa gräset. Men ännu tristare är när man ibland (för att man sparat för länge med att klippa) måste kratta upp det man klippt. Men - yippie - Äntligen Hemma i Tv4 informerade härom veckan att man absolut aldrig ska ta bort klippt gräs, det fungerar som utmärkt näringstillskott till framför allt mossrika gräsmattor.
Jag kände mig klart träffad. Mossa i mattan, jojo dom skulle bara se! Det känns som att man går på gungfly hos mej. Men nu ser jag ljuset i tunneln. Vad är väl lite mossa i mattan, nu när man kan skylla på den och slippa kratta gammalt gräs?
Jag är inte nån större beundrare av Tv4 normalt (för många reklampauser) men det här var fan-i-mej roligt att höra.
/Barbro som nu sparkar omkring i sitt gamla gräs och tänker på alla gödsel hon får gratis
Lördag 18 juni
Alla pratar om det. Det tisslas och tasslas. Alla verkar ha fantastiska konstverk på gång inför installationen på midsommardagen.
I likhet med tidigare år har jag varit sömnlös och dagligen och stundligen funderat på vad jag ska göra? Har t o m legat och lurpassat bakom en tall när jag såg att några höll på och såg ut en plats i Badhusparken. Och alla verkar ha så braaaaaaaaaaaaa installationer på gång!
I morse när jag vaknade fick jag en inre syn... (OK nu dramatiserar jag men bara liiiite). Två st idéer. Härligt... nu ska jag bara handla, tillverka och sätta dit. Pust! Sommaren och mitt rykte som idéspruta är räddat!
/Barbro, som inatt kan sova lugnt
Torsdag 16 juni
Jag kan ingenting. Idag var det dags för målning av dörrar och fönster. ”Jag tar det”, sa min man snabbt. Jag förstår honom. När jag målar kan vad som helst hända. Om t ex det händer sig att en mygga biter mej nånstans så viftar jag till med penseln. Gud vet vad som då blir vitmålat. En annan typisk händelse är att jag vinglar på med målarburken så att hela penseln åker ner när jag ska doppa.
OK, tänkte jag. Då tar jag röjsågen. Det är inte värsta sorten med sele, men den är ganska tung att bära på. Vad ska man ta? Var ska man ta? Ja det är frågan. Minnesgoda läsare kommer ihåg mina blåbärsodlingar som ska slingra sig in på tomten och där målet är att jag ska ha mitt eget blåbärsställe om cirka 2 år. Tänk att ta 3 steg från broa och plocka hinken full! Problemet är att blåbärsbuskarna inte är riktigt heltäckande, runt omkring står det en massa flurigt gräs som förstör helhetsintrycket. Hur klipper man det? Förmodligen ska man handrensa.
Att gå varsamt fram är inte min starka sida. Jag dundrade på med röjmaskinen. Allt löst och fast följde med. Jag klarade faktiskt det mesta av blåbärsriset men runtomkring ser det ut som en tromb gått fram. För att inte tala om hur det ska se ut i morgon när det klippta har torkat. Ingen lyckad dag alltså.
I morgon ligger jag till lunch, masar mej iväg till affärn och sen läser jag hela dan. Det borde jag väl klara?
/Barbro, som verkligen inte är bäst på särskilt mycket
Tisdag 14 juniDom är röda och blå och vita och lila och rosa. Alla blommorna som finns utanför "hagan" hos mej. Det är en otroligt vacker tavla som jag ser varje morgon när jag går ut på broa för att kolla vilket väder det är. Även inne hos mej blommar det, jag har en fin bit av ängen alldeles innanför hagan.
Men visst är det tidigt? Kommer blommorna att hålla sig tills det blir midsommar och man ska få tag i 7 st. Många kanske rynkar på näsan och anser att jag borde vara för gammal för sånt trams. Men icke, förresten blev jag aldrig gift, så varför inte, man vet aldrig. Tänk om man drömmer om Jan Eliasson eller kanske Brad Pitt eller George Clooney.. då ni...
/Barbro, som påminner om att man inte ska tro allt man läser ...
Söndag 12 juni
Bäst som jag satt där på altanen i den härliga kvällssolen upptäckte jag osedvanligt många myror som knatade runt bland bräder och fötter. Hmmm! Alla känner till min aversion mot dessa skogens djur. Sparkade undan dom ett tag men beslöt sen att se efter var dom kom ifrån.
Hela vägen runt altan längst ner var det miljoner myror som ilade hit och dit och ibland tog sig en avstickare upp till mej. Håller dom på att bygga en stack under altan? Myrrburken är alltid nära till hands och utrustad med den svischade jag det vita giftet längs hela kanten. Nästa morgon var aktiviteten klart begränsad, tyvärr var burken tom annars hade jag gått en vända till.
Nästa dag skulle jag ägna mig åt hårt arbete = måla räckena på broa. När jag stod med målarburken i ena handen och penseln i den andra var det nåt som kröp på min fot – en myra förstås. Jag måttade en spark med andra foten – körde lilltån rakt in i en sten!!?? Lilltån växte och blev en stortå och samtidigt antog den en mörklila färg. Den är inte bruten (det har jag gjort förut och då hänger den bara rakt ner och man får tejpa ihop den med närmast liggande tå), men klart stukad.
Myrornas krig har alltså inletts. Resultat hittills: Motståndararmén; 14 000 döda. De allierade (jag tycker om att kalla mig så): 1 skadad
/Barbro som nu beger sig direkt till Kälarne och köper upp hela myrrburklagret…. There is a war going on!
Torsdag 9 juniIdag är det handlingens dag. Och vad ska man handla? Och framför allt vad ska man äta? Längtansfullt passerar jag hyllorna med falukorv, blodpudding och annan stabbig mat som är så himla bra att ta till när man inte vet vad man ska ha till lunch. En snabb pyttipanna med ett ägg, det är ju helt perfekt.
Men nu... Enligt tidningarna, som verkligen svämmar över av läckra recept, ska man bara äta en lätt sallad hela tiden. Problemet är att den lätta salladen innehåller miljoner olika saker för att den ska bli så där smarrig som den ser ut på bilden. Ska man fylla frysen med bläckfisk, pilgrimsmusslor, jätteräkor kanske? Och sallad, helst en 4-5 olika sorter om det ska se bra ut.
Jag blir mer och mer förvirrad ju längre jag travar på mellan hyllorna. Till slut måste jag bestämma mej. Det blir matjesill och nypotatis. Kanon! Det kan jag äta 7 dar i veckan...
/Barbro, som nu snabbt åker hem och tar sig an den lätta uppackningen
Tisdag 7 juni
Sakta jag går genom byn = titeln på min snart gränslöst populära hitlåt. Tar mej en tur längs landsvägen. Och titta titta här och titta titta där, som Ove Törnqvist sjöng för så där tusen år sen. Jag tittar och tittar. En ganska öde by så här på en vanlig vardag. Jag ser Margareta gå in i fårhuset, ständigt jobbande med något på gården förstås. Alvars hus har fått nya innevånare, det känns roligt att nån bor där. Jag saknar Alvar och Gunvor som alltid vid fint väder satt ute på sin härliga altan och vinkade.
På Sandremma är det tomt och tyst, upp i backen bor ju Bertil med familj men dom jobbar väl en sån här dag. Hos ´n Daniel är det i alla fall aktivitet. Jag vinkar men han är strängt upptagen med veden och ser mig inte. Ingen bil hos Albert Jöns. Sylvia och Örjan är i stan och jobbar förstås. Bygdegården lyser röd och stor och grann.
Jag går fram till rastplatsen och vänder. Hittills har jag inte träffat och pratat med en människa. Men jag är lugn, till helgen får jag mer att göra. Då vimlar (=typisk överdrift) det av folk lite här och där.
På hemvägen hittar jag natt-och-dag och plockar mej en fin sommarbukett, går hem och sätter på kaffepannan och sätter mig att glo på min egen bro --- rim ida tralala.
/Barbro, som idag bara ska vara laaaat
Måndag 6 juniVilken härlig dag och vilken passande dag att fira Sveriges nationaldag på. Himlen kunde inte vara mer blå eller mer klar, solen kunde inte vara mer gul, björkarna vajar (OK då, det tokblåser) och man kan tydligt se hela flaggan där den sitter som uppspikad på stången, inte ett veck är synligt.
Här på Narasjön är man långt ifrån militärmusikkorteger, fanbärare och små barn i nationaldräkt. Men det är trevligt ändå. Jag tar mej en trudilutt på dragspelet, en som jag kan är Sjösala Vals och den tycker jag är svensk så det räcker.
/Barbro, som firar dagen med att även hädiskt städa hela huset
Söndag 5 juni
Idag ska det bakas tunnbröd. Syrran samt våra döttrar är på hugget. Vi har inte handlat men skrapar ihop vad som finns i respektive skafferi. Det går. Minns mamma när vi skulle baka en gång. Då låg det en kubb i bakkärlet. ”Kubb?”, sa vi. ”Jag hade inge hjortronsalt”, blev svaret,.Så var nog ofta för den tidens husmödrar, det gällde att finna på råd och göra som Kajsa Varg – ”man tager vad man haver”. Otänkbart att man som nu kunde sticka till affären alla tider på dygnet.
Nåväl, bryggstugan eldades upp i en hast, degen jäste och vi bakade av hjärtans lust. Det gick väldigt fort och till lunch var vi klara och kunde gå hem med varsitt antal vita påsar med hembakat välsmakande innehåll.
/Barbro, som känner sig duktig när hon bakat
Lördag 4 juniEfter några dagar i stora staden är jag åter. Jomen det är sant, det är en särskild lukt på Narasjön. Sjön ligger silverglittrande och blå, himlen har stora mörklila sjok i allt det ljusblå, en ljummen vind rufsar om mitt hår. Det blir en härlig dag.
Bära igen. Hur mycket kan man släpa hit, jag har frågat mig förut och jag gör det igen. Samtidigt när jag går där framochtillbaka mellan bilen och huset tänker jag att det är ju bra det här, jag får massor av motion utan att jag nästan vet om det.
När allt är på plats i lådor, garderober och hyllor sticker vi till Hällesjö och köper lite blommor och mycket blomjord. Sen planterar vi. Jag har hela broa full av krukor med kryddor av olika slag – basilika, mejram, timjan, oregano, mynta och koriander. Känner mig så italiensk när jag trippar ut med en liten röd sax och klipper av några kvistar till dagens middag.
/Barbro, som gärna vill låssas att hon ständigt använder italienska inslag i maten
Onsdag 1 juni
Jag håller på att dödstäda. Hemskt uttryck tycker vissa, men jag tycker det är underbart. Jag har börjat se mig om i mitt liv och frågat mej vad som skulle hända ifall jag skulle trilla av pinn i morgon. Vad skulle barnen tänka om att få ta över allt detta? Jag tycker rent synd om dom. Därför städar jag med baktanken, ”vad skulle dom tycka om att få ärva det här?”
Så nu slänger jag allt som jag är övertygad om att ingen, inte ens jag själv, är intresserad av. Igår åkte ett album där jag är på semester vid 18 års ålder. På bilderna kan man se olika sandstränder samt olika greker och spanjorer som är som flugor runt ett gäng flickor som jag i vissa fall inte ens kommer ihåg namnet på. När inte ens jag uppskattar bilderna så betvivlar jag att mina barn kommer att göra det.
Varje år har Bräcke kommun en fantastisk service att man får lämna ner sånt som ska slängas till landsvägen så kommer dom och hämtar. Vi kör ner lass på lass varje år!! Tar vårt överskott aldrig slut. Har vi inte snart sorterat bort allt som vi inte kan eller vill ha längre? Just nu ser det tomt och fint ut i lådor och hyllor, men jag är övertygad om att redan nästa år så springer jag där med mina skottkärror fulla med sånt som jag inte behöver längre.
/Barbro, som inte är av den sentimentala sorten
Måndag 30 maj
En av mina döttrar är intresserad av ekonomi och pengaplaceringar och har det även som yrke. Ibland verkar det som att hon tror att jag delar hennes intresse?? Härom veckan fick jag därför en bok i min hand. Boken handlar om amerikanen Warren Buffet, världens rikaste man. Eftersom jag gärna vill låta dottern tro att jag är vanvettigt intresserad av de globala finanserna, läste jag boken. Den var intressant.
Och det bästa var att vi nog är rätt lika, världens rikaste man och jag. Här ett citat, som jag helt delar med den käre Warren:
Investera mest i dej själv. Du är själv din största tillgång…
/Barbro som sedan länge levt efter denna devis.
Söndag 29 maj
Jodå, med snälla grannar och med hjälp av gamla mattor att dra möblerna på så har jag snart lyckats. Det kommer att bli så himla braaaaaaaa.
Vi har två gamla bokhyllor i jakaranda, stora höga och fulla med barnböcker. Nu ska en målas i vitt (det var olyckligtvis en artikel i ÖP härom veckan där dom visade va mycket kul man kunde göra med gamla bokhyllor) och den ska innehålla ett något mindre antal böcker utgivna av Wahlströms samt en del pockets från nuvarande århundrade.
Den andra då? Ja ett tag föreslog jag att den kunde bli skohylla i vår minimala hall, men då hördes ett mycket bestämt NEJ från min man. Så nu står den efter mycket besvär i ett förråd. Skitbra, man behöver väl alltid hyllor?
Jag har gått igenom alla barnböckerna och tidningarna Penny, Kalle Anka, Bamse, Min Häst, Lilla Fridolf och Gustaf m fl. Några blir kvar, kan det vara roligt att nånsin bläddra i dom? Tveksamt men dom får väl ligga till nästa rensning. Övrigt ska jag försöka lura in på nån Loppis, känns trist att slänga dom.
Så idag ska jag börja måla hyllan samt städa.. Det blir jättekul.
/Barbro som är på hugget trots sin skada
Torsdag 26 maj
Kunde inte sova igår. Hela natten, nåja halva då, låg jag och såg framför mej hur jag skulle möblera om ute i gästhuset. Där står nämligen möblerna som spön i backen. För varje gång vi gör om hemma i stan så åker det ersatta till Övsjö.
Knappt hade vi vaknat förrän jag lanserade mina nya idéer för min något luttrade man. Vid dylika resonemang kan man ana en knappt synlig suck och han får ett särskilt drag runt ögonen, ett drag som anger att han absolut inte vill höra ett ord till.
Att möblera om har nämligen alltid varit något av en mani hos mej. När jag var liten bodde vi i ett hus där man bara kunde bo nere under vintern. På sommaren användes hela huset och jag fick då ett eget litet rum med snedtak. Jag älskade det rummet. Det hade ett litet fönster där man kunde se ut på vägen ifall nån kom till oss eller skulle vidare till Långnäset.
I rummet fanns en smal säng, en liten byrå, en fåtölj med avsågade ben eftersom det var så lågt i tak samt två gamla trälådor. Jag möblerade och möblerade om och tyckte alltid att det blev mycket bättre på det nya sättet. Var och varannan dag meddelade jag mamma och pappa att dom kunde få komma och titta på ”hur bra det blev”. ”Jaha”, sa pappa alltid, ”har du flyttat sockerlådorna nu igen!”
Sen har jag fortsätt. När vi bodde i stora huset i stan fanns förstås massor att göra. När barnen kom hem från skolan möttes dom av en mamma med vilt uppskärrade ögon och rufsigt hår. ”Kom och hjälp mej, vi ska möblera om lite”. ”Kan vi inte vänta tills pappa kommer hem?”. Dom visste nämligen precis hur det skulle bli när pappa kom hem. Han tog fram tumstocken och konstaterade i 8 fall av 10 att det inte gick att göra som jag tänkt. Och jag som riktigt sååååg hur bra det skulle bli. Jag gav sällan upp, kom med idiotiska påståenden att sängen nog skulle få plats om man ställde den på hög höjd och släppte ner den… Ja det är så dumt så man borde inte tala om det ens.
Hur det gick med den här ommöbleringen. Det återkommer jag till eftersom jag vid första åtgärden, som var att lyfta ut en kökssoffa, drabbades av ryggskott.!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
/Barbro, som just nu ringer alla naprater och ryggspecialister inom 10 mils omkrets
Onsdag 25 maj
Mina gröna fingrar har nu haft sin årliga utmaning. På 7 rader á 50 cm har jag planterat frön som skulle ha räckt till 36 löpmeter. Jag tror det blir bra. För det kan väl inte vara så att texten bakpå påsarna stämme?
Varje år så glömmer jag hur jobbigt det är, trots att landet numera är så litet. Det är jobbigt att dra en pinne alldeles rakt. Förr använde jag en bräda och la emot pinnen, men nu är jag för slö för att hämta en. Det är också besvärligt att vattna i min ”ränna” innan jag lägger dit fröna. Jag skjuter från hög höjd eftersom jag inte vill gå runt utan gärna stå på samma ställe och kasta mitt vatten.
Funderar nu på var man ska skriva upp saker som man borde göra till nästa år. Visst, man kan ju skriva i en liten bok eller på ett papper, men jag misstänker att listan blir så himla lång så man aldrig orkar läsa igenom den nästa år.
Det jag mest funderar på är varför jag även i år glömde att jag skulle köpa pallkragar och plantera i. Då kan man stå nästan rak och göra linjer, så och rensa.
Men det jag absolut mest funderar på är varför jag över huvud taget har ett land.
/Barbro som tror att allting skulle ha blivit roligare på ett annat sätt.
Tisdag 24 maj
När jag vandrade så stilla landsvägen fram, hördes ett brummande ljud. Det var Bonden Björn med sin traktor. På vagnen bakom stod en massa ulliga gulliga får.
Jag ropade till dom:
- Hej var ska ni nånstans?
- Vi ska på kollo? Vi ska äta mycket friska fräscha grönsaker direkt ur landet. Vi får vara uppe hur länge vi vill och vi ska sova ute under bar himmel.
Fåren pratade i munnen på varandra och slickade sig om munnen samtidigt.
- Vart ligger kollot?
- Först ska vi till Västede och sen vet vi inte.
- Ha så kul och må så gott. Vi ses till hösten!
/Barbro, Kvinnan som kunde tala med får
Söndag 22 maj
Många undrar hur man kan komma på att skriva i en blogg, hur hittar man ämnen, hur får man inspiration. I mitt fall är detta inget problem, jag har fantasi så att det räcker till flera romaner om så skulle vara.
Nej, mitt största problem är att få in inläggen på hemsidan. I min enfald så trodde jag att kanske i år skulle bredbandet vara mer utbyggd i östra Jämtlands innersta inland, men det är likadant som i fjol. Så jag har fått köpa ner mej, eller köpa upp mej – beror på hur man ser det – och abonnerat på ett mobilt bredband under sommaren. Ja men det är väl bra, då kan hon ju skriva tänker ni säkert. Men se så enkelt är det inte. Ett mobilt bredband kräver nämligen ockå mobil täckning.
Nej, jag får göra så här. Jag sätter mej på förstutrappen och skriver lite grann, sen får jag packa ner datorn, ta bilen, åka till Bygdegården och ordna uppkoppling därifrån. Jag bara tänker på hur lyxigt det skulle vara om jag bara kunde hoppa upp ur sängen och skriva ner mina första tankar och vips skulle de vara ute i etern direkt.
Fast vid närmare eftertanke kanske vi alla ska vara glada att det tar lite tid…
/Barbro, som ibland behöver tänka efter före
Lördag 21 maj
Jag gillar att städa, särskilt när det behövs, dvs när det är ett tag sen och man riktigt känner att det är dags. Då blir det så himla härligt sen, det luktar så gott och man känner sig jätteduktig.
Jag skulle vilja att det fanns en Städ-affär. En affär dit man kunde gå och titta på det senaste i städprylsväg. Helst skulle den bemannas av en likadan dam som hon som städade i TV för några år sen. Hon som kom åkande hem till värsta, mest fruktansvärda, skitigaste och stökigaste hemmet, snyggt klädd, mycket make-up och jättetjusig i håret. Så fort hon fick på sig städhandskarna blev hon värsta skurkärringen, gnodde och slet, förfasade sig ”hur kan man ha det så här” och lämnade samtidigt ut en massa bra städtips.
Jag smiter gärna in på städprylsavdelningen på alla varuhus och spanar. Jag har nyligen genomfört en stor förändring i mitt fönsterputsningsarbetssätt, har alltid putsat fönster med två hinkar – en med Yes och en med Rödsprit. Nu tycker jag inte att det blir bra längre, skyller på trasorna. Så nu har jag övergått till fönsterskrapor. Mina spaningar slutar ofta med att jag köper en fönsterskrapa. Häromdan hittade jag i förrådet 4 st!!!, en bred, två smala och en med skumgummi. Min försynte man funderade: ”Behöver man verkligen 4 fönsterskrapor…”
Nu sitter jag och samlar mej för sommarens stordåd, Lusthuset och dess 182 rutor… kanske kan jag använda den smala, men såklart har jag inte mätt eller så, istället fantiserar jag om hur lätt det vore ifall den passade in precis på rutan. Spänningen stiger och under tiden sitter jag här och glor och väntar på att det inte ska vara så soligt på rutorna, för då kan man verkligen inte putsa. Inväntar alltså molniga dagar.
/Barbro, som väntar på att lusten, motivationen och molnen ska komma
Fredag 20 maj
Tack Marcus! Än en gång har du lyckats skapa en roll i Promenadteatern för din gamla moster, som för länge sen passerat "bäst-före-datum". Jag kan riktigt se hur du suttit på Brännan, slitit ditt hår och tuggat på pennan när du försökt få till en teaterscen som passar för några pantertanter (vi är några stycken!).
Första träningen var i söndags och då träffades alla skådespelarna, ca 25 st exkl hästar och kuskar. Det var en brokig skara som gav sig iväg ut i skogen för att vandra "Stigen" där teatern utspelar sig. Många förväntansfulla fniss, många nya och djärva idéer, många smått nervösa skratt hördes i skogens djupa vrå.
Jag har läst att skådespelarna direkt när de får en roll blir liksom "ett" med den. Det kan jag säga att det är redan klart. Jag ska vara en gammal fäbodstinta, vilket är klart så när som på en halsduk och ett förklä. Så för mej är det bara att plugga in alla repliker, men det ska nog gå, jag har ju ett tag på mej, föreställningarna startar inte förrän i början av juli. Men... just det, jag behöver en smörkärna (heter det så?), om nån har en sån kan ni ringa mej.
I övrigt springer jag på lite hit och dit. Nu är området under granarna, bredvid dass ni vet, klart. Och igår torkade jag rent i Lusthuset (fönstren är inte putsade än).
Igår gick vi en promenad och hälsade på ´n Kent, son i rakt nedstigande led åt ´n Konrad Lindström. Han satt och spanade ut över en spegelblank sjö och en enorm gräsmatta där bort på Udden.
/Barbro, som ska ha främmande ikväll och inte kan bestämma om vi ska sitta ute eller inne...
Tisdag 17 maj
Jag flyger som en humla från station till station. Pratar vitt och brett om vad som behöver göras på tomten och hoppas att min man ska höra mej och nappa på de flesta förslagen. Det är långt ifrån säkert att det blir så.
I fjol tog vi bort en björk bredvid dasset, den stod mitt bland alla granar och det störde mig, jag vill att granarna ska lysa ensamt gröna. Nåväl, björken är ved nu men härom dan när jag tittade in bland granarna så insåg jag att så där kan det inte få se ut. Jag måste rensa upp där. Och ta bort lite kvistar på stammarna.
Sagt och gjort, jag satte genast igång. Efter ett tag får jag dit min man, så fort han är där så kommer jag på en ny sak som ska göras. ”Är det bra att kvistarna ligger mot taket? frågar jag. ”Nej, jag tar och kapar dom”. ”Man kanske ska sopa taket också när man ändå är igång?” Helt plötsligt är han uppe på taket med sopen i högsta hugg, medan jag springer omkring och surrar om allt möjligt som VI borde göra samt kollar hur det ser ut ”framifrån”.
Sen kom regnet så allt är inte riktigt klart, men det kommer att bli jättefint, det ser jag redan nu. Under tiden som det regnar sitter jag bara inne och funderar ut mer saker som ska fixas. Vid första torrperiod så drar jag ut och sätter igång, projekt efter projekt.
/Barbro, som ibland till och med själv tycker att hon är ”bara för mycket”
Lördag den 14 maj
Idag var det städdag på Bygdegården. Regnet stod som spön i backen och inomhusaktiviteter anbefalldes. Det dammsögs, skurades, torkades och möblerades. Det är ett jättestort hus som ska skötas och jag är full av beundran för dom som får det hela att gå runt. Det är inte precis nån jätteskara som finns att tillgå, utan några tappra själar som satsar otroligt mycket tid och engagemang till detta.
/Barbro, som lyfter på hatten och säger hurra till alla driftiga byssbor
Fredag den 13 maj
Det blev ingen inflyttning på huggkubben. Jag är glad att fågeln inte hade fått pippi och tänkte sätta bo på låglandet. Den har inte flyttat in och det finns inget som tyder på att den står i begrepp att göra det heller. Tydligen insåg den att platsen inte var lämplig, ( = för nära marknivån), bristen på ostördhet var alarmerande (= jag springer till förråd, vedbod och dass alldeles för ofta) samt att uppstigningsbanan var för brant.
Men runt omkring oss är det fullt upp med nybyggare. Ska bli intressant att se när dom börjar lägga ägg, få ungar osv.
/Barbro som nu flyttat holken till en säkrare plats
Måndag den 8 maj
Vid ett stadsbesök häromdan åkte vi till en affär som säljer utemöbler. Man blir alldeles sjuk av alla fina grupper, trädgårdsgungor, hammockar och solstolar. I fjol skulle jag köpa nya dynor till hammocken, men gav upp. Dom såg helt enkelt förfärliga ut. Dom var så blommiga så man nästan mådde illa. Finns det inga enfärgade? Eller randiga? Nej i år är det blommigt, sa expediten.
Eftersom jag är känd för att besitta en ovanligt strikt och säker inrednings- och möbelsmak (hihi, nu var det nog många som satte i halsen), bestämde jag mej för att använda dom gamla dynorna fast dom minst sagt var på upphällningen. Jag tänkte faktiskt att kanske kanske är det ett nytt mode nästa år.
Och si, jag fick rätt. Nu var alla dynor randiga. Snygga, stilrena och finfärgiga. Nu handlades det minsann.
På samma gång snubblade vi över soffavdelningen. Och helt plötsligt hade vi köpt en fin vit soffa att ha i rabatten. Ifall den gamla inte går att få till, eller kanske egentligen för att jag är för lat för att få till den. Nu ska vi på Övsjö och montera samt placera in den nya bland blommor och blader.
/Barbro som inte knystade ett ord om att soffan skulle stå i en rabatt
Fredag 6 maj
Alla växter i mitt närområde ska absolut känna sig osäkra och liksom Saab-anställda av och till klart nedläggningshotade. Så snart jag varje vår kliver ut på min ägandes tomt börjar jag fundera på ond bråd död för mina växter. Anledningen till att jag vill lägga ner rabatter är helt enkelt att dom inte är bra, dom är inte prunkande, dom är inte vackra, det väller liksom inte ut blad som man måste putta in igen. Nej hos mej står några stela, trista, tråkiga, spretiga knappt gröna växter. Det enda som faktiskt är bra är den ormbunke vi stal på österövsjösidan för 25 år sen – den är fin!
På den tiden vi hade hus la jag ner rabatter på löpande band. Planterade buskar istället. Ölandstokarna stod som spön i backen. Och med jämna mellanrum mejades även dom ner i förviss-ningen om att de snart kom tillbaka och såg liksom lite nyare ut.
Vi har två rabatter på var sin sida om bron. I den ena finns den vackra ormbunken längst till vänster, sen bara krafs. I den andra står några spretiga rosbuskar, är det inte meningen att rosor ska blomma hela sommaren? Nu fick jag för mej att jag skulle gräva upp allt och börja om. Då var det ett ur mig sprunget barn som tyckte att vi lika gärna kunde skrota halva rabatten och sätta dit en soffa istället. ”alla vill ju ändå sitta i närheten av bron, där är det soligt och där sitter man när det dyker upp folk så där helt apropå”.
Snacka om innovativt alltså. Till en början avfärdade jag såklart idén direkt, det ingår liksom i mammakittet. Men vid närmare eftertanke kom jag på att det kanske inte var så tokig ändå. Eftersom jag absolut är en handlingarnas kvinna, pilade jag iväg efter soffan till den där utemöbeln som är skitful, den har stått i 40 år och lär väl aldrig ruttna, klämde in den vid väggen och ja kanske. Varför inte.
Sen var det till att gräva ur halva rabatten, ta bort stenarna som inramade den (Om dessa stenars omhändertagande och frakt finns en fantastisk historia, men den kan jag ta sen), riva bort rosenbuskarna och klämma ner dom på ett annat ställe som så här i efterhand kanske inte var så där hellyckat… här kan tom jag erkänna att det gick det lite väl fort.
Så nu blir det till att köpa vit färg till soffan och låssas att den alltid har stått där och att den är såååå skön att sitta i just där.
/Barbro som nu måste ta ett djupt andetag och inte göra om nåt på ett tag
Onsdag 4 maj
Huset vid vägen har fått nya invånare. Vid en promenad ner till vägen med soptunnan såg jag en krattande kvinna på tomten. Jag trängde mig raskt in över tomtgränsen och hälsade henne välkommen till Västerövsjö. Passade på att skryta om allt roligt som kommer att inträffa i sommar (överdrev bara en aning).
… och tänk dom hade redan hittat till vår hemsida och läst en del om vår vackra bygd. Ja jag säger då det… detta internet…
/Barbro
Måndag 2 maj
Alltid lika spännande. Hur ser det ut inne i huset? Har något gått sönder, fungerar vattnet? Ja ni vet. Vi har en värmeslinga i vattenledningen + ett litet element under diskbänken. I övrigt har vi ingen värme påslagen under vintern och det har fungerat varje år. Så även denna gång, förutom att vi upptäckte att det droppade från ett litet rör under diskbänken. En droppe då och en droppe då, det blir ganska mycket på några minuter.
Slängde oss på telefonen och ringde Lillen. Undrar om han gillar att bli kallad för Lillen, det är ju ett tag sen han var det? Ska passa på att fråga honom nån gång.
Nåväl, han kom och bytte ut röret så nu är allt frid och fröjd igen. Nu slipper vi gå upp flera gånger mitt i natten och tömma vatten ur den lilla lilla koppen som precis fick plats under röret.
I övrigt inga skador. Klart slut hälsar Rut, eller kanske Rot. Fiffigt system det där…
/Barbro, som nu är INNNNNE…
Fredag 29 april
Ojojoj, vad man bär och bär och bär. Och fraktar och fraktar och fraktar. Hit och dit. Bilen är full varenda vända under minst en månads tid. Sen är det lugnt ett tag innan det är dags att frakta tillbaka allting till stan innan vintern.
Man borde ha två uppsättningar av det mesta. Det har ju barn där föräldrarna har delad vårdnad.. Jag flyttar och bär och och stökar, å andra sidan flyttar jag inte varje vecka.
Vad flyttar mänskan kan man undra? Ja, den stora gratängformen måste med från stan, besticken som jag ska ha när jag äter grillat kött, stora salladsskålen, vita servietter och ljus är några exempel på sånt som jag larvar runt med. Fast ibland får jag ju erkänna att min iver och nit tar sig idiotiska uttryck. På min ”handlings-nota” stod rödvinsvinäger. Vid en sista titt i kylskåpet innan jag åkte så stod där just en sån full flaska. Ja men den kan jag ju ta med till Övsjö, tänkte jag. Slängde (ja faktiskt!) ner den i en påse och kände att min oftast ganska undanskymda ekonomiska sida nu firade stora triumfer. Jag sparade in 13,90…
När jag skulle packa upp allting hade såklart den där j-k-l-a flaskan stått snett och all vinäger hade runnit ut. Det är en ganska frän doft på vinäger kan jag säga. I påsen förvarades följande:
en stor påse påskgodis, en nyinköpt bok, ströbröd, dagstidningarna. Förbannat också… där fick jag för 13,90. Påskgodiset fick jag skumma av det översta som inte var uppblött, boken har nu 187 längst-upp-i-högra-kanten-röda blad (några klarade sig mirakulöst). Övre halvan av ströbrödspaketet kunde jag rädda till en plastask och tidningen … man kan ju ägna sig åt rubrikerna, dom står ju längst upp.
/Barbro, som först inte tänkte tala om det här för nån, men som sen tänkte om och tror sig kunna rädda någon som kanske tänker lika dumt
Onsdag 20 april 2011
Det är nåt särskilt med luften. Man känner det direkt när man öppnar bildörren. Det är bara att dra in lite extra i näsborrarna så genomsyras hela kroppen av den – ÖVSJÖ-LUFTEN.
Jag tror att det är nåt med lukten också, kanske kommer det från sjön? Svårt att ta på men nåt särskilt är det.
Ni fattar – jag är på Narasjön igen. Efter en jättelång (inte längre än vanligt, men ändå) och jättekall (faktiskt kallare än vanligt) vinter är det äntligen vår och jag får komma ”hem”.
På mångas (??!!) begäran ska jag även i sommar informera alla intresserade om hur mitt liv på landet gestaltar sig. Många och många, kanske vän av ordning tänker. Allt är relativt, men några har faktiskt sagt att dom längtar att läsa om mina öden och äventyr vid Storövsjöns strand.
Så sagt och gjort, understundom kommer här vissa inlägg av mer eller mindre oviktig natur.
/Barbro, som nu måste ägna sig åt att bära in alla plastkassar och väskor
......................................................................................................................................